Doktorandkonsortiet ECIS 2006: Så gick det till i Nösund

Doktorandkonsortiet ECIS 2006 var ett förprogram till den 14:e europeiska konferensen om informationssystem. Det hölls den 9–11 juni 2006 i Nösund, en liten hamnort cirka en timmes bilresa från Göteborg. Konsortiet gav doktorander i informationssystem en chans att presentera sin forskning för erfarna professorer innan huvudkonferensen började den 12 juni.

Vad var doktorandkonsortiet ECIS 2006?

Doktorandkonsortiet var en fast del av ECIS-konferensen. Deltagarna var doktorander som först hade granskats och godkänts i förväg. Enligt Hideyuki Matsumoto, som deltog som doktorand och skrev en rapport om konferensen för den japanska tidskriften för informationssystem, var omkring 20 doktorander antagna.

Varje doktorand fick ungefär en timme. Under den tiden presenterade personen sitt forskningsämne, varför forskningen är viktig och vilken metod som användes. Därefter gav övriga deltagare synpunkter och ställde frågor ur olika perspektiv. Deltagarna delades in i tre grupper, och varje grupp hade två mentorer. Totalt rådgav sex professorer från flera länder grupperna. Matsumoto nämner dem med sina universitet: R. Baskerville (Georgia State University, USA), W. Currie (Warwick, Storbritannien), M. De Marco (Katolska universitetet i Milano, Italien), H. Krcmar (Tekniska universitetet i München, Tyskland), F. Rowe (universitetet i Nantes, Frankrike) och J. Pries-Heje (IT-universitetet i Köpenhamn, Danmark).

Konsortiet hade också en lokal administration. Matsumoto skriver att administrationen av konsortiet som helhet sköttes lokalt, på Göteborgssidan.

Så gick urvalet till

Protokollet från ECIS styrkommitté, som möttes i Göteborg den 11 juni 2006, anger att 38 ansökningar kom in till 20 platser. Två lärare granskade varje ansökan. Normen var att de starkaste ansökningarna antogs, men det fanns utrymme att ta in svagare ansökningar från nya forskningsområden. Enligt samma protokoll representerades 11 länder bland deltagarna, och sju lärare från sju länder medverkade, bland dem representanter som skulle ansvara för konsortiet nästa år.

Siffrorna visar att doktorandkonsortiet var ett selektivt inslag, inte ett öppet forum. Ungefär varannan sökande fick plats.

Platsen och responsen

Samma protokoll beskriver platsen som utsökt, cirka en timme från staden, och noterar att arrangörerna Jan och Dick fick beröm för valet. Responsen tyder på att konsortiet gick bra. Matsumoto skriver att de tre dagarna i Nösund byggde upp ett nätverk mellan deltagarna, som kan bidra till informationssystemforskningens framtid.

Vad doktoranderna fick med sig

Richard Baskerville öppnade konsortiet med tre poänger, enligt Matsumotos rapport. Den första var att kritik ska riktas mot idéer, inte mot personer. Den andra var att kritik av idéer är en källa till värdeskapande. Den tredje var att nätverket som byggs upp i ett sådant konsortium kan bidra till informationssystemforskningens utveckling.

Doktorandkonsortiet fungerade alltså mer som en verkstad än som en konferenspresentation. Det var en plats där man prövade sin forskningsfråga inför kritiska läsare innan den presenterades för hela konferensen.

Huvudkonferensen som följde

Huvudkonferensen i Göteborg hade 12–14 juni 2006 temat Grand Challenges. Protokollet från styrkommittén anger 618 inskickade bidrag, av vilka 210 valdes ut, vilket gav 204 presentationer och 5 paneler, samt två huvudtal och en plenarpanel. Matsumoto anger något andra siffror: över 600 inskickade bidrag och cirka 200 godkända artiklar, presenterade i 16 strömmar. Källorna skiljer sig alltså åt. Protokollet är en rapport från styrkommittén, medan Matsumotos text är en deltagares redogörelse.

Proceedings redigerades av Jan Ljungberg och Magnus Andersson. Konferensens artiklar finns i AIS elektroniska bibliotek (AISeL).